Existensen av absurdheter, universums begynnelse och teodicéproblemets lösning
Mårten, i dina senaste kommentarer fokuserar Du på två saker: (1) huruvida absurdheter faktiskt existerar; och (2) om min lösning på teodicéproblemet. Ja, Du undrar även om jag känner till ”God of the gaps”, vilket jag avslutningsvis också berör.
Låt mig få börja med (1) huruvida absurdheter faktiskt existerar.
Mårten, Du skriver: ”Problemet är att du (och jag) inte kan föreställa oss oändligheter vilket INTE bevisar att de inte finns” och ”måste något vara meningsfullt för att existera?”
Din kritik är missriktad när det gäller förekomsten av faktiska oändligheter i verkligheten. För orsaken till att de inte existerar, är inte att Du och jag inte kan föreställa oss en faktisk oändlig mängd av sandkorn. Nej, kärnan är att talet om en faktisk oändlig mängd av sandkorn är lika absurt som att fyrkantiga cirklar skulle existera. Att det senare är absurt, ja ett meningslöst påstående, inses med lätthet av vem som helst. Däremot är den reella förekomsten av faktiska oändligheter inte lika uppenbart absurd – åtminstone för många människor.
Så, Mårten, det är alltså inte så att din och min oförmåga att tänka oss faktiska oändligheter som omöjliggör detsamma, utan att det är lika meningsfullt att tala om en sådan mängd av sandkorn som att föreställa sig fyrkantiga cirklar.
Men, Mårten, …
… det kosmologiska argumentets giltighet, som jag tidigare skisserat i ett inlägg, står inte och faller med det omöjliga med en oändlig regression av tidigare ”händelser”. Nej, jag nämnde detta resonemang för dig som ett komplement till vad fysiken lär om universums uppkomst.
Som jag tidigare skrivit, så har teorierna om ”Big Bang”, ”Oscillating Universe”, ”Chaotic Inflationary Universe” och ”Quantum Gravity Universe” det gemensamt att universum börjat existera, där naturligtvis teorin om ”Big Bang” är den dominerande förklaringen inom dagens forskning. Sedan finns teorin (eller teorierna) om ”Vacuum Fluctuation Universe”, där universum börjat existera ur ett evigt vakuum. Ett problem med denna teori(-samling) är att vi idag inte observerar ett oändligt gammalt universum.
Eftersom Du, Mårten, skarpt gillar naturvetenskap, så nöjer jag mig med att konstatera vad kosmologer har att säga om universum börjat existera eller om det alltid existerat. Å som Du säkert är på det klara med (nu) är det fullständigt dominerande svaret att universums historia är ändlig.
Låt mig få repetera premisserna samt slutsatsen i det kosmologiska argumentet för att universums existens är orsakad:
Premiss #1: universum har börjat existera.
Premiss #2: allt som börjat existera har en orsak.
Slutsats: universums existens är orsakad.
Mårten, har Du någonting att invända mot premisserna och därmed slutsatsen eller är Du och jag överens om att universums existens är orsakad? Om vi inte är överens, var precis i din kritik av mitt resonemang.
Låt mig då få fortsätta med (2) min lösning på teodicéproblemet.
Mårten, Du skriver: ”… jag skiter i teodicéproblemet ... Jag vill bara läsa din lösning”
Rent spontant känns det en aning poänglöst att resonera kring teodicéproblemets lösning när Du ”skiter i” problemet. Nåja, jag kan gärna återkomma till problemet, men vid ett betydligt senare stadium av vår diskussion. Låt mig få förklara varför (vilket Du säkert också kräver).
Om Du ska förklara hur SELEX-metoden kan göra livet lättare för en diabetiker, så måste Du ”tala med bönder på bönders vis”. Med andra ord, om Du har en grupp lågstadieelever framför dig, så får Du nöja dig med enkla förklaringar av vad diabetes och insulin är. SELEX-metoden får Du säkert helt skippa. Om då en gymnasieelev i naturvetenskap blandar sig i med invändningar, så får Du troligen ursäkta dig med att förklaringarna för lågstadieeleverna är så pass förenklade att de möjligen är för enkla. Till gymnasieeleven kan Du på ett mer rättvisande sätt förklara SELEX-metoden, emedan forskare inom gebitet kan ge konstruktiv kritik av metoden. Som sagt, man får ”tala med bönder på bönders vis”.
Föga förvånande är Du, Mårten, ganska obekant med (filosofiska) resonemang kring den judisk-kristna Gudens existens. Egentligen är det inte speciellt konstigt, eftersom de flesta människor helt enkelt aldrig resonerat kring detta på ett lite mer "vuxet" sätt. Tyvärr har många människor idag den inställningen att ”man kan väl inte vara religiös heller?!”, med förevändningen att upplysningen torde väl ändå ha lyst upp människans förnuft så pass att endast sinnessvaga kan vara Gudstroende. Varför det är ”tyvärr” beror på att resonemanget bakom brukar vara i nivå med en lågstadieelevs funderingar, trots att vederbörande kan vara en vuxen person och mer än så.
Som jag tidigare skrev, så återkommer jag gärna till teodicéproblemet (för andra läsare: hur kan ondska tillåtas existera i en värld med en god och allsmäktig Gud?), men först när vi resonerat ordentligt kring Guds existens och lite annat. När detta är gjort är diskussionen mogen för teodicéproblemet och dess lösning. Kanske Du då dessutom är mer intresserad av teodicéproblemet, eftersom det känns lite poänglöst att skriva för en som ”skiter i” problemet.
Slutligen, Mårten, Du skriver: ”Hur var det med God of the gaps? Känner du till begreppet?”
Ja, jag känner till begreppet (för andra läsare: det naturvetenskapen inte kan förklara är uttryck för Guds agerande).
Jag förmodar att Du även vill veta min åsikt om ”God of the gaps”? Nej, jag tror inte att man ska skrika ”se, detta måste vara Gud!”, så fort naturvetenskapen saknar en förklaring. Men samtidigt ska man inte endast tro det naturvetenskapen kan förklara, vilket knappast någon gör - inte ens Du. Det senare är dock någonting helt annat än ”God of the gaps”.
Låt mig få börja med (1) huruvida absurdheter faktiskt existerar.
Mårten, Du skriver: ”Problemet är att du (och jag) inte kan föreställa oss oändligheter vilket INTE bevisar att de inte finns” och ”måste något vara meningsfullt för att existera?”
Din kritik är missriktad när det gäller förekomsten av faktiska oändligheter i verkligheten. För orsaken till att de inte existerar, är inte att Du och jag inte kan föreställa oss en faktisk oändlig mängd av sandkorn. Nej, kärnan är att talet om en faktisk oändlig mängd av sandkorn är lika absurt som att fyrkantiga cirklar skulle existera. Att det senare är absurt, ja ett meningslöst påstående, inses med lätthet av vem som helst. Däremot är den reella förekomsten av faktiska oändligheter inte lika uppenbart absurd – åtminstone för många människor.
Så, Mårten, det är alltså inte så att din och min oförmåga att tänka oss faktiska oändligheter som omöjliggör detsamma, utan att det är lika meningsfullt att tala om en sådan mängd av sandkorn som att föreställa sig fyrkantiga cirklar.
Men, Mårten, …
… det kosmologiska argumentets giltighet, som jag tidigare skisserat i ett inlägg, står inte och faller med det omöjliga med en oändlig regression av tidigare ”händelser”. Nej, jag nämnde detta resonemang för dig som ett komplement till vad fysiken lär om universums uppkomst.
Som jag tidigare skrivit, så har teorierna om ”Big Bang”, ”Oscillating Universe”, ”Chaotic Inflationary Universe” och ”Quantum Gravity Universe” det gemensamt att universum börjat existera, där naturligtvis teorin om ”Big Bang” är den dominerande förklaringen inom dagens forskning. Sedan finns teorin (eller teorierna) om ”Vacuum Fluctuation Universe”, där universum börjat existera ur ett evigt vakuum. Ett problem med denna teori(-samling) är att vi idag inte observerar ett oändligt gammalt universum.
Eftersom Du, Mårten, skarpt gillar naturvetenskap, så nöjer jag mig med att konstatera vad kosmologer har att säga om universum börjat existera eller om det alltid existerat. Å som Du säkert är på det klara med (nu) är det fullständigt dominerande svaret att universums historia är ändlig.
Låt mig få repetera premisserna samt slutsatsen i det kosmologiska argumentet för att universums existens är orsakad:
Premiss #1: universum har börjat existera.
Premiss #2: allt som börjat existera har en orsak.
Slutsats: universums existens är orsakad.
Mårten, har Du någonting att invända mot premisserna och därmed slutsatsen eller är Du och jag överens om att universums existens är orsakad? Om vi inte är överens, var precis i din kritik av mitt resonemang.
Låt mig då få fortsätta med (2) min lösning på teodicéproblemet.
Mårten, Du skriver: ”… jag skiter i teodicéproblemet ... Jag vill bara läsa din lösning”
Rent spontant känns det en aning poänglöst att resonera kring teodicéproblemets lösning när Du ”skiter i” problemet. Nåja, jag kan gärna återkomma till problemet, men vid ett betydligt senare stadium av vår diskussion. Låt mig få förklara varför (vilket Du säkert också kräver).
Om Du ska förklara hur SELEX-metoden kan göra livet lättare för en diabetiker, så måste Du ”tala med bönder på bönders vis”. Med andra ord, om Du har en grupp lågstadieelever framför dig, så får Du nöja dig med enkla förklaringar av vad diabetes och insulin är. SELEX-metoden får Du säkert helt skippa. Om då en gymnasieelev i naturvetenskap blandar sig i med invändningar, så får Du troligen ursäkta dig med att förklaringarna för lågstadieeleverna är så pass förenklade att de möjligen är för enkla. Till gymnasieeleven kan Du på ett mer rättvisande sätt förklara SELEX-metoden, emedan forskare inom gebitet kan ge konstruktiv kritik av metoden. Som sagt, man får ”tala med bönder på bönders vis”.
Föga förvånande är Du, Mårten, ganska obekant med (filosofiska) resonemang kring den judisk-kristna Gudens existens. Egentligen är det inte speciellt konstigt, eftersom de flesta människor helt enkelt aldrig resonerat kring detta på ett lite mer "vuxet" sätt. Tyvärr har många människor idag den inställningen att ”man kan väl inte vara religiös heller?!”, med förevändningen att upplysningen torde väl ändå ha lyst upp människans förnuft så pass att endast sinnessvaga kan vara Gudstroende. Varför det är ”tyvärr” beror på att resonemanget bakom brukar vara i nivå med en lågstadieelevs funderingar, trots att vederbörande kan vara en vuxen person och mer än så.
Som jag tidigare skrev, så återkommer jag gärna till teodicéproblemet (för andra läsare: hur kan ondska tillåtas existera i en värld med en god och allsmäktig Gud?), men först när vi resonerat ordentligt kring Guds existens och lite annat. När detta är gjort är diskussionen mogen för teodicéproblemet och dess lösning. Kanske Du då dessutom är mer intresserad av teodicéproblemet, eftersom det känns lite poänglöst att skriva för en som ”skiter i” problemet.
Slutligen, Mårten, Du skriver: ”Hur var det med God of the gaps? Känner du till begreppet?”
Ja, jag känner till begreppet (för andra läsare: det naturvetenskapen inte kan förklara är uttryck för Guds agerande).
Jag förmodar att Du även vill veta min åsikt om ”God of the gaps”? Nej, jag tror inte att man ska skrika ”se, detta måste vara Gud!”, så fort naturvetenskapen saknar en förklaring. Men samtidigt ska man inte endast tro det naturvetenskapen kan förklara, vilket knappast någon gör - inte ens Du. Det senare är dock någonting helt annat än ”God of the gaps”.
Kommentarer:
Postat av: Mårten
Hur bestämmer du vad som är absurdt? För att kunna avfärda oändligheter som något lika absurdt som fyrkantiga cirklar så måste du ju ha bestämt att oändligheter är jätteabsurdt och DÄREFTER kollat: "Är detta MER absurdt än fyrkantiga cirkalar?" Dessutom är ju inte "absurd" det samma som "omöjlig".
Sandkorn är ju ett dåligt exempel eftersom de är diskreta objekt (om jag kommer ihåg ordbajsreglerna rätt) medan tid och rum är kontinuerliga. Kan du ge ett exempel på det absurda i att ha en oändligt lång tid eller en oändligt lång sträcka? En sak som jag har undrat över.... Vad finns utanför universum? Om du inte vet det, hur kan du veta att universum tar slut? Jag tror att jag ska påpeka att det jag lite slarvigt kallat universum är ALLT som finns och inte bara den lilla fluglortsliknande bubbla som bildades av bigbang.
Postat av: Mårten
Jag får nog be mina fysikerpolare ta en titt på det du skrivit. Det är ju bara 5 minuter att gå till Ångström så jag får hugga dem på kafferasten eller så.
Postat av: Mårten
Deras tips var att sluta "diskutera" med dig. (citationstecknen är deras!) Jag kan inte ändra dina åsikter och jag hoppas att du inte kommer att skada någon med din trosuppfattning (till exempel låta gud bota deras sjukdomar) Eftersom du har ett papper som säger att du har 170 i IQ så finns det risk för att människor litar på dig.
Trackback