mbask

Sanna, Du skriver: "[A]lla människor rymmer både onda och goda sidor. [I]ngen är bara god och ingen är bara ond".

Du och jag är helt överens om detta, för jag förmodar att Du menar att det inte finns människor som enbart är moraliskt goda eller moraliskt onda. Men min invändning mot ditt resonemang beror på att Du även skriver: "[J]ag tror dock inte på gud" och då i betydelsen att Gud inte finns.

Hur kan Du tala om det moraliskt goda och det moraliskt onda om Gud inte existerar? Mer precist, hur kan Du tala om det objektivt moraliskt goda och onda i frånvaron av Gud?

Som jag ser det måste ateister som Du, Sanna, anta ett "mjukare" förhållningssätt till det moraliskt goda och onda, nämligen genom att anta att de är socialt konstruerade. Alltså att uppfattningen om gott och ont formats bland människor över tiden, för att nå ett syfte, men att det egentligen inte finns något objektivt gott eller ont.

Sanna, håller Du med mig om att Du inte hänvisar till något objektivt moraliskt ont och gott? Att Du egentligen syftar på gott och ont såsom sociala konstruktioner?

Vidare, visst är det så att man ska akta sig för att säga "se, det är Gud", så fort man saknar en förklaring. Detta är också ett exempel på "God of the gaps", som Mårten hänvisade till i en kommentar, om man vidgar begreppet till att innefatta mer än (tillfälliga) tillkortakommanden för naturvetenskapen att förklara olika fenomen.

Slutligen vill jag gärna orda något om ditt exempel (se din kommentar) om hur man kan använda Gud som motiv för att inta en hamn. Ditt exempel är varken ett argument för eller emot Guds existens. Istället är det ett exempel på bruk och missbruk av Gud för ett visst syfte.

Håller Du med mig om detta?